Jag blev tillfrågad om vilken som är den bästa golfbana jag spelat.
   Frågan var i och för sig naturlig. Jag har varit golfjournalist i 30 år. Jag har spelat ett stort antal av de banor som räknas som de bästa i världen.
   Svaret är dock svårt att åstadkomma. Att välja ut en enda av de 436 banorna känns omöjligt.
  Men jag har ett annat svar. Det kommer i form av en lista längre ner.
   Där har jag grupperat – utan inbördes rangordning – de tio bästa banor jag spelat. Därunder har jag en lista på de följande tio. Och därefter en tredje grupp med ytterligare tio.
   I den första gruppen har jag utan någon tvekan tagit med en svensk bana bland gräddan av världens golfbanor. I grupp två har jag också fått med en svensk bana, och i grupp tre faktiskt tre stycken.
   Är jag alltför hemmavänlig? Nej, jag tror inte det. Våra absolut bästa banor är verkligen utomordentligt bra, i vilken jämförelse som helst.
   Innan jag når fram till min lista roar jag mig med att vända på frågeställningen: Vilka av de världsklassbanor som jag inte spelat skulle ha kunnat komma med på min lista?
   Ja, kanske inte så många. En hade dock varit självklar. Det har jag förstått av vänner, tillika kunniga bedömare, som varit där.
   Det handlar då om Royal County Down i Nordirland. Det är en linksbana i samma superklass som Ballybunion, Waterville och Royal Portrush – enligt många till och med  bättre.
   Därutöver vill jag tillägga att jag inte har spelat så många av de bästa banorna i USA. Några av dessa skulle kanske komma med - Pine Valley, Pinehurst, Augusta National, Cypress Point och Pebble Beach. Sistnämnda har jag faktiskt gått runt, men inte spelat. Hade jag gjort det så hade den kommit in på min lista – inte bland de tio allra bästa, men i vart fall bland de 30.
   Där någonstans kanske också Valderrama i Spanien hamnat, om jag spelat den och inte bara tittat på den.
   Jag vill också tänka mig att Royal Melbourne och Kingston Heath varit givna.
   Däremot hade Bro Hof inte kommit med. Det är inte den sorts design som tilltalar mig. Å andra sidan har Bro Hof nu fått 36 hål. Den nytillkomna slottsbanan verkar i alla fall litet roligare och trevligare än den platta och blöta europatourbanan. Men jag kan utan vidare räkna upp åtminstone ett dussin banor i Sverige som jag tycker är bättre - och framför allt roligare att spela.
   Några av mina val kanske förvånar. Åtminstone vid en första anblick. Därmed framgår genast en viktig detalj, nämligen att betygsättning och ranking av banor är något subjektivt.
   Kring de allra bästa banorna är de flesta kunniga bedömare dock väldigt eniga. Det skiljer några placeringar hit eller dit på olika rankinglistor, inte så mycket mer.
    I anslutning till min lista här nedanför har jag lagt in den rankning som några av banorna fått i andra sammanhang. Där betyder w platsen på en världslista, b är en rankning för de brittiska öarna, i står för Irland (republiken, Nordirland är inte med där) och e för kontinentala Europa.
   Irland har en särställning eftersom ett stort antal av de allra bästa banorna i världen finns just där.
   Den bedömningen genomsyrar alla rankinglistor – inte bara min egen.
   Bland mina 30 i topp är det faktiskt en tredjedel, tio stycken, som finns på den irländska ön. Av de övriga hör sju hemma i Portugal, sex i Skottland, fem i Sverige, en i Frankrike och en i Sydafrika.
   Man kan lägga in en fundering till: Om jag bara fick spela en enda golfrond till i mitt liv, och den skulle vara på en bana jag redan spelat – vilken skulle jag då välja? Ja, förmodligen Royal Portrush, eftersom det är så länge sedan jag var där. Eller Druids Glen, för att den är så vacker. Eller kanske den fascinerande Ballybunion. Eller möjligen …
  Ibland behöver banan i sig inte vara fantastisk. Det handlar också om känslan. Som att spela Babe Zaharias Golf Course i Tampa, Florida. Egentligen en ganska oansenlig 18-hålare. Men skapad av och döpt efter världens främsta idrottskvinna genom alla tider. Babe Didrikson Zaharias. Hon vann olympiskt guld i häcklöpning och spjutkastning och flera US Open i golf. Hon var världselit i några grenar till. Och hon klarade cuten när hon spelade några tävlingar på herrarnas US-tour i golf.
   Så här ser min tio-i-topplista ut (bokstavsordning, ej inbördes rangordning):